Jag förstår inte varför det ska vara så jobbigt nu för tiden. Jag har ångest, ångest som fan för ja orkar inte mer. Det är alldeles för mycket runt omkring en för att kunna stå ordentligt på båda benen. Känns som man står och vinglar hela tiden och alldeles snart ramlar man säkert! Det bästa hade varit att bara åka ifrån alltihop till nånstans där ingen vet vem man är och där man inte känner en jävel. Hur bäst som helst!

Love me, hate me
Jag har upplevt att kunna hata och älska på en och samma gång. Om det är bra har ja ingen aning om men jag tycker inte man ska behöva göra det. Känns väldigt udda och så många starka känslor på en och samma gång kan inte vara bra.

Hej jag är på bristningsgränsen till ett sammanbrott!

Ska ut och måla nu, se ifall tankarna kan sätta sig där de ska vara istället.
 
/linnsanyouknow

---

We never face the dark down and lonely