Allt ska bli som då.
Ja eller det är väl så man alltid känner. Typ, allt var alltid mycket bättre då, men när var då? Jag kan inte riktigt sätta fingret på de. Kom dock på att de som man tycker mest om försvinner så långt ifrån en som det bara går. Men varför kommer man inte på det tidigare? Efter all denna tiden är de så mycket jag hade velat göra. Är faktist en sån lite sentimental kväll denna kväll. Typiskt.
Kan glädja mej själv med att det är en månad tills jag fyller år, fast känns som jag nyss fyllde arton. Det är konstigt för innan man fyllde arton gick tiden otroligt segt men nu går den bara alldeles för fort. Jag kan ju iaf sysselsätta mej på dagarna nu eftersom jag nu fått igång mina ponnyer igen och dessutom har den tjuriga lilla Wilma hemma. Tycker det är kanon! Behöver liksom bli trött på kvällarna så ja kan somna och det har ja faktist vart nu. Åh massa skönt!
Parken i lördags va faktist mycket roligt. Tummen upp för den kvällen, dock kom ja inte hem förrän sex på morgonen, och jag som hade lovat mej själv att aldrig mer cykla när ja har druckit. Det höll jag ju inte direkt och diket var nära många gånger, slutade med besök i en buske och sen diket och då var jag duktig nog att inse att ja fick snällt gå med cykeln istället. Det här med efterfester är inte bra alltså ;) Men kul hade vi.
Sen måste jag bara avsluta med lite kärlek till Min ponny, en liten minnesstund för honom eftersom de va fyra år sedan i torsdags som han gick bort. Varje år kommer samma känsla fram, den där hemska känslan som fanns i mej när jag satt där med dej i gräset och att se dej lida så fruktansvärt, det var hemskt. Och nu när jag skriver detta börjar som vanligt tårarna rinna, tiden läker inte alla sår!

/linnsanyouknow

---

Och du säger att saknad kan man leva med ibland