In the end everyone ends up alone.

Ångestladdad dag på hög nivå. En dag som denna skulle jag behöva Jossan. Jossan gör allt som är mindre bra bättre. Jag känner mej verkligen som ett flipperspel, de flyger runt saker hela tiden och stannar aldrig för det rör sig runt runt som en jävla karusell och jag vet inte vart jag ska stanna den här karusellen för jag har ingen aning vart jag ska placera alla tankar. Detta gör mej bara förtvivlad, grinig, trött och jag får lite smått panik på mej själv.
Nu väntar det grillat hemma hos min bror sen ska jag ta mina tankar och vandra till min egna värld.


Nostalgimusik!

/linnsanyouknow

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0