För ibland blir jag smått sentimental. Speciellt när jag tänker på framtiden, Scotlands framtid. Att vi nu kanske ska sälja honom känns faktist för jävligt, han är en sån speciell liten prick och som verkligen tar en stor plats i mitt hjärta. Scotland är ju som sagt min irländska ponny och min faktist absolut bästa vän. I alla fall när det inte gäller ridningen. För där är han ju som sagt som han är (: Scotland är egentligen bäst och har ett hjärta av guld, lär man känna honom som jag har gjort under dessa åren jag har haft honom lär man sig att komunicera med min lille man. För det är ju så att jag och Scotland brukar prata med varandra, speciellt sent på kvällarna och nätterna när jag kommer hem från fest, vänner mm. Då pluttar han ut sitt stora huvud genom boxen och glor och eventuellt gnäggar tills jag lägger märke till honom. Då smälter hela jag och bara måste gå fram till honom och gosa lite. Han är också bäst på att lyssna som när man är lite smådeppig så går man ut och pratar lite och bara är och han säger ju inte direkt emot. Det första han gör är dock att kolla ifall jag kanske möjligtvis har något gott i fickorna åt honom, vilket jag oftast har. Då blir min stora bääbis så glad. Han är också den mest omtänksamma som finns, försöker ju faktist alltid trösta. Så han är ju faktist bäst när det gäller det mesta.
Men mina år med honom har inte heller varit en dans på rosor, fyra år sedan har nu snart gått och jag ser inte mycket kvar från den gamle Scotland. Ponnyn som då inte gick att rida, ställde sig på bakbenen så fort det var något och hoppningen var ju för honom "den som hoppar banan snabbast vinner". Nu har han en helt annan kropp, ett helt annat temperament, ser saker lite mer från min sida och det bästa av allt är att han litar på mej helt och hållet. Att vi ens har kommit så långt som vi har gjort var det bara jag som trodde, de flesta andra var väldigt skeptiska men vi har minsann visat vad vi kan och det älskar jag honom för. Att vinna en ponnys förtroende är det finaste som finns och det är det som jag kallar för "en sorts kärlek".



All min kärlek till dej, <3
/linnsanyouknow