Som jag önskar att jag var värd dig.

Allmänt sura dagen, är så jävla trött på den här armen nu. Just nu skulle ja kunna lägga mej ner och lipa och skulle också kunna gräva ner mej i en mörk, djup grop och stanna där för evigt för jag är trött på människor nu! Löften hit, löften dit. Vad hände med mänskligheten? Vad hände med de runt omkring mej? Varför beter sig vissa som svin? Varför slutar folk höra av sig? Jag orkar inte ens med den här dagen. Jag saknar hästarna och att få rida, ni vet känslan en häst ger en när man är nere. Man är allt för sin favorithäst, de avgudar en, de bryr sig.
Så med tårarna i ögonen ska jag nu gå ut till min favoritpojk och krama om honom lite.

/linnsanyouknow

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0