min ögonsten som alltid kommer att förbli det även fast han inte finns hos oss längre. min allra första ponny, korsningsponny welsh/shettis som föddes 1984. han var nog inte världens roligaste första ponny om jag får säga de själv, lyckades ju flyga av ett ex antal gånger under alla åren då han var expert på att slänga av mej nämligen. men ändå var han så himla bra, lärde mej verkligen att rida och balansen fick sig en träningsrunda varenda dag. började åka ut och tävla med honom när jag var elva men vi startade bara lättare klasser upp till 80 cm men har dock hoppat enkelhinder med honom på 1 meter, inte dåligt då han bara var 118 cm hög. men jag växte ifrån min käraste vän och han fick en ny ryttare och de va också ute och tävlade en hel del. fick till och med ett par placeringar (: men min väns klocka började ticka mot slutet och hösten 2005, rättare sagt 15e oktober fick han sluta efter att han fått cushing syndrom. det är en sjukdom som sätter sig på hjärnan och om man inte upptäcker de får dom följdsjukdomar vilket de var i hans fall. det finns medicin som bromsar den här sjukdomen men eftersom han inte svarade alls på medicinen så fanns de inte mycket att göra för mitt hjärta. en härlig och fin höstdag som han fick sluta på, så nu springer han runt frisk och kry på dom evigt gröna ängarna.

min absoluta favoritbild på lille gossen

hanna och loffe på julshowen

tävlingsfin


sista dagen, plutt orkar inte ens stå upp

absolut sista bilden på min vackra, kommer för alltid att vara saknad.