Hela tiden känns de som en tyngd som hela tiden ligger över mej. Den här tyngden handlar om quinny, min lilla stjärna. Ni anar inte hur jobbigt det är när hon får skada efter skada och hela tiden hoppas man på att få börja rida och träna igen. Har inte ridit lilla hönan på fem månader, looong time! Och nu har hon haft sin bäckenledsinflammation och hon ser fortfarande inte ren ut. Jag blir tokig, känner mej så omotiverad till det mesta just nu och jag blir inte klok på vad jag ska göra. Drastisk förändring snart annars lägger jag mej i skogen och väntar på den tiden då man kan få lite flyt igen! Alltså aldrig verkar det som...