För ett år sedan vet jag att jag satt och bara tyckte att allt var väldigt overkligt, allt kändes som en mardröm när min älskade morfar gick bort. Såhär ett år senare har jag fortfarande svårt att förstå att jag aldrig mer kommer träffa den mest kloka människan som gått i ett par skor. Under det här året har jag funderat på saker jag vet att bara mina bästa morfar har svar på, det finns ingen annan som kan ge bättre svar. För ett år sedan kände jag mej väldigt tom och hade väldigt svårt att fokusera på vad jag skulle göra här näst. Jag har funderat på hur många gånger i livet man kommer till just den punkten, när något viktigt försvinner ifrån en från ingenstans och man känner sig som den mest ensamma människan i hela världen, även fast man vet att det inte är så men ändå känns det så i kroppen. 

Såhär ett år senare känns det overkligt igen, man vill bara ha tillbaka allt när allt var bra, mest av allt vill jag vara liten igen, inga bekymmer, inga känslor, det vara bara jag i min lilla bubbla. 

 

Tack kapten röd för den bästa låten någonsin.