De senaste månadernas stress har nog sakta men säkert kommit ifatt mej för min kropp har fuckat ur riktigt ordentligt, oooh my god vart ska det här sluta? Har utöver min spökande kropp haft en sjukt bra dag tillsammans med mina gamla barn som jag jobbade med i över ett halvår förra året, lyyycka när man fortfarande är igenkänd och omtyckt. Jaa jag avgudar barn så mycket och ja jag vet varför jag läser till förskollärare och ja det är sjukt rätt för mej. Imorn äre jobb igen och sen skola torsdag och fredag, intensiv vecka, kanske inte riktigt vad en läkare hade rekomenderat i första taget men dom får skylla sig själva att dom inte har tid med mej förrän tisdag (egoboost)! Tjingeling på er kompisar :)